Absolutely the most interesting nånsin

Och Giffarna är tillbaka i Allsvenskan efter en fin vändning igår. Skoj!

.. klämma in en rad här om fredagen. Besökarkurvan har sedan den dagen varit stigande och paranoid som jag är finner jag faktorer till detta som ej har med min person att göra. I fredags var det så party hos Kaisa, ett mycket trevligt event! Jag har varit mycket duktig på sistone och bott hemma många helger, så jag var taggad för utgång. Jag laddade med rejäl middag eftersom jag missat att äta såväl frukost som lunch. Högtidligheten som låg i luften var kanske bidragande till att jag för första gången sedan flytten hemifrån (februari) kokade potatis, till detta stektes fläskfilé.

Innan Kaisa spenderade jag några timmar på Idas loftvåning, och även lite tid på andra våningen. Men mest på loftet, (loft ger en cool bohemisk känsla, särskilt när man samlas i ring och jag sitter på en kudde på golvet och väljer musik iklädd Idas autentiska Sovjetofficerskeps.) Trevligt folk, god dryck och i alla fall enligt mig bra musik. En liten kisse också, som råkade få sportdryck i pälsen pga min dåliga simultanförmåga. Min strumpa blev också blöt.

Dagen efter vaknade jag av att min granne tyckte att renovering var en kalasbra lördagsaktivitet. Jag blev rätt att slagborren skulle komma igenom betongväggen till min lilla sovskrubb (som för övrigt ha mycket bra akustik, åtminstone då det kommer till slagborrstongångar.) Åkte hem till mamma nån gång mitt på dagen och assisterade med städning och bakning där. Idag har jag förskottsgratulerats av släkten på mammas sida och sedan begett mig till min far. Jag har fått teoripaket, en tröja, presentkort, pengar och en bok.

Om ingen kommenterar på någott intressant och givande vis, kommer jag att nördblogga om något. Troligast rörande musik. Det här är inget hot, snarare ett löfte.

Snart ett år sen, jag fyllde sjutton - Oskar tog bilden och har även redigerat. Allt kredd till honom

And I'm falling
I've got a feeling I don't want to know

Det är den där känslan av att jag måste, och kommer att, plugga idag. Den gamla tunga känslan. Jag har spenderat en och en halv timme vid frukostbordet och nyss slagit på en skiva med Pogues. I'm getting there. "Approaching the metric system inch by inch."

Någon cyklade ner i det underjordiska garaget här bredvid. En tvåa på grannhusets sjätte våning har fortfarande fördragna persienner. Jag ska städa lite sen, och Shane MacGowan sjunger A pair of Brown Eyes.

Nästa helg är den sista som 17, men det känns både svårt och lamt att reflektera över att bli "vuxen". Tar det som det kommer. Nu börjar moltäcket spricka upp, anledning att göra nåt annat? Annat än facebook, blogg och last.fm? Annat sätt att smita från plugg?

Vad ska man egentligen kunna imorgon, som man inte kan idag? Jag vet hur många människor det krävs för att det ska vara mer än 50% chans att 2 fyller år på samma dag. Det kommer jag nog inte ha så stor nytta av. Jag vet också när och var världens sista stora sjöslag med bara segelfartyg utspelade sig. Det är kanske bättre kunskap. Kan man gradera kunskap på så sätt? Och i så fall, vilken är den viktigaste och bästa kunskapen?

Något, men inget särskilt.

Jag skulle kunna skriva om hur överskattat ödmjukhet är, men det ämnet känns både för självgott och (iallafall om man letar) uppmärksammat. Jag skulle kunna skriva nåt om hur jag filosoferat idag kring litterära effekter, ifrågasättande av cementerade normer angående tid och kön, psykologiska trick eller kalssikerna etik och moral. Jag skulle kunna berätta någon rolig anekdot från sommaren eller nämna nåt som hade kunnat varit en historia inbegripandes fumlig tonårskärlek om bara tiden, platsen och soundtracket hade varit de rätta. Jag hade kunnat beskriva min dag och samlat vuxenpoäng genom att slänga mig med begrepp som veckohandling och tvättstuga. Jag skulle kunna posta en bild på någon/något/några, eller en rolig film eller ett musiktips. Reflektera över tillvarons livsnödvändiga onödigheter.

Varför gör jag det inte?

Dels fick jag utlopp för en del av dessa behov när mitt sociala liv igår utvidgades, detta skedde i form av en fika med Elin. Att fika är viktigt, då kan man uppnå stream of conciousness fast med två personer.
Dels vet jag inte vilka, om några, som läser och inte heller vad dessa vill läsa. Jag vet inte heller vad jag vill skriva. Jag vill läsa och lära. Det är vad jag kan bäst kanske.

Jag såg intressant Kobra förut, om fans - särskilt Morriseys/Smiths följe bestående av latinoamerikaner i East L.A.

Jag ska betala min biblioteksskuld och sedan läsa en bok i veckan.

Jag ska komma ikapp med skolan.

Jag ska sova.

Jag är trött. Det kanske är det tråkigaste att läsa blogg om. Dessutom har jag mycket skola just nu och är lite less över det men det är minst lika ointressant. Att tycka att bloggar är tråkigt onödiga verkar vara det nya svarta.. Eller den nya bloggen. Att blogga om bloggars existensberättigande är idiotiskt och självförstörande för bloggar. Bara dumt.

Nåt annat. Jag kattvaktar i veckan och bor därför i Nacksta. Imorgon fyller min syster 16. Min lillebror lärde sig gå förra veckan. Jag är fortfarande trött. Jag måste köpa linsvätska, mat och present. Jag måste fota, framkalla, redovisa och skriva reflektioner för stofr.

---

Pliktstuga.
Skrivkamp och uppslagsvärk.
Konstonanter och utställningsvokaler.
Svärta i tryck,
utgift ger inkomst,
kom in i stugan.