Absolutely the most interesting nånsin

(Det sista ser ruggigt konstigt ut och skulle kunna uttalas på diverse sätt.) Slarver kanske är ett bättre ord än slacker i detta fall, men slarver är ett ord förpassat till den generation som delar in personer under 30 i grupperna barn, trevliga ungdomar och ungdomar. Undomar verkar utan adjektiv vara negativt för många. Detta kan bero på kulturella skillnader mellan generationerna, det är ett sätt att tolka det på. Möjligen finns det många fler, så verkar i alla fall olika kursplaner slå fast. Inte i just detta exempel, snarare allmängiltigt.)

Vad är motsatsen till relativ/relativt?

Stavas siluett så enkelt?

Är min granne psykiskt störd på riktigt, diagnosticerat?

Gällande den senare frågan är jag relativt säker på svaret. Gällande övriga är jag .... säker på svaret. (relativt osäker på svaret). Jag har idag kanckat dörr bland mina närmaste grannar och fått sju stycken intyg att de inte utsatts för, och jag citerar ur varningsskrivelsen: /...för störningar som i sådan grad kan vara skadliga för hälsan eller annars försämra deras bostadsmiljö att de inte skäligen bör tålas./ Märkligt att en granne påverkats så mycket när ingen annan hört något.

Det positiva jag lärt mig är iaf att jag har väldigt trevliga grannar. Vägg-i-vägg till köket bor en äldre herre med en nervskada i ryggen, han går med kryckor men har en väldigt fin lägenhet. På våningen under, bakom hissen, bor en jättesöt gumma som bjöd på fikabröd och var väldigt pigg och glad. På övervåningen med fönster åt motsatt håll än jag bor två damer i varsinn lägenhet. Jag minns inte vem som var vem, men båda var trevliga. Jag kunde komma upp och prata om jag ville med den ena om jag hade besvär med min besvärliga granne.

Jag har även lyckats med konststycket att låsa ut mig och på grund av detta missat min träning. grattis. Väl inne och otroligt less styrde jag stegen mot sängen och somnade snabbt. En renovering av köket i lägenheten snett under, där ett trevligt nyinflyttat par bor, resulterade i ett uppvaknande till tonerna av en cirkelsåg (gissar jag). Detta var dock ett fint avbrott mot slagborren som hörts lite då och då. Jag har inte klagat tidigare, men det var lättare att ha överseende kring två-tiden på dagarna än halv nio på kvällen.

Slackningen kring matlagningen är vanligt förekommande, idag var dock något utöver det vanliga. Bakgrunden är helt enkelt att för att laga mat krävs ingredienser. Ingredienser kostar. Ju fler ingredienser, desto större kostnad. Mina måltider innehåller max 4 ingredienser (därtill tillkommer givetvis kryddor, men de räcker länge och räknas ej). Min ekonomi består just nu fram till 25 september av"matpengar" från mina föräldrar. Mina behov sträcker sig en bit utöver mat, därav snuffarna. Summan av kardemumman (som är en krydda och inte räknas, förutom som god lyxkänslomjölk i kaffet) blir att ju färre ingredienser - desto mer pengar till andra saker, som räkningar och skulder.

I vilket fall som helst hade jag idag stora ambitioner, jag inhandlade igår billiga fläskkotletter och tillsammans med potatisen i kylen såg jag framför mig den relativt lättlagade (men tidskrävande) kulinariteten grillat med klyftpotatis. När klockan var mer än väntat efter rundknackningen bland grannarna refuserades detta till stekt kött med strips och bearnaise (var ska accenten placeras?). Lite mail- och bloggläsande och andra aktiviteter vid skärmen var träningen lite väl nära och jag tänkte "hey, om jag ska träna är det ju bättre med pasta och en god sås!". Efter en tung uppstigning ur stolen erinrade jag mig ett öppnat baconpaket och en äggförpackning med kort datum. Detta var en perfekt motivering för att tillaga Pasta Carbonara. Jag läste lite serier eftersom det är snabblagad mat och därmed ingen brådska. Tyvärr läste jag en kalle anka med forsättning i nästa nummer och tiden rann iväg. Nudlar? Jag hällde upp vatten slog på rätt platta (jag lär (ibland) av mina misstag) och ställde på kastrullen. Tyvärr på fel platta. Den svarta kanten runt kastrullen borde ha varit en ledtråd, men jag packade istället väskan. Därefter satte jag mig i soffan och väntade på rätt sorts ljud från köket. Ljuet hördes aldrig, jag hällde ut vattnet och åt istället fil med banan och blåbärssylt. Jag har slut på flingor och såna är dyrare än man kan tro.

Jag skriver nog mest för att jag inte kunde bestämma mig för om jag skulle lägga mig och läsa en boka av Mats Olsson eller spela Prince of Persia. Nu ska jag nog äta och sen sova. Istället. Ingen lektion före 13, men kamrat koba med kamrat oskar för mig dit timtals tidigare. Dessutom lite bildspel med tove, lite vitsigt kan man kalla det för en kulturgärning - men tro mig, det är inte ens roligt när man är trött.

På vinyltallriken spelas Jakob Hellmans enda skiva. Att skriva så är inspirerat av Mats Olssons bok. Jag lyssnar på låg volym för att vara trevlig ungdom och inte en av "ungdummarna".

Jag gör ingenting. Och det gör ingenting.

Fast nånting gör jag ju, men inte mycket. Jag spelar fotboll (ska snart spela tredje matchen sedan i lördags), jag går på stan, jag läser, jag ser på film, igår städade och tvättade jag. Jag träffar till och med andra människor ibland. Men för det mesta gör jag ingenting.

Ingenting viktigt. Det är skönt.

Det är så Tim har det. Till hösten är jag avundsjuk på honom. Då kan han ju kanske till och med prata. Sedan går det bara utför.