Absolutely the most interesting nånsin

Jag är lite sjuk idag, men mest bara i karantän. 48-timmarsregeln. Igår var det klassikern och det var synd och tråkigt att missa, en fruktansvärd cyniker skulle här kunna misstänka nåt sneak - men jag var sjuk, helt ärligt. Jag borde ha blivit sjuk innan jag fixade skidor och utklädnad, nu blev det en massa extra besvär till ingen nytta.

Ja, igår gjorde jag ett misslyckat försök att komma upp i vanlig tid och få i mig frukost. Gav upp och blev sängliggande till klockan två, sedan fick jag lite mat i mig och lyckades behålla denna - detta 20 timmar efter middagen från dagen innan. Eftermiddag och kväll blev segt tv-tittande, lite läsning och mer sömn. Sedan blev det idag.

Då, idag har jag inte gjort så mycket heller. Jag duschade, åt frukost, drack kaffe, såg på tv, lyssnade på musik. Sedan gick jag en promenad i solen, det var uppfriskande. Jag såg att världen är vacker, återvann hopp om framtiden och tilltro på mänskligheten, ja - i grund och botten upplevde jag att det fanns väldigt mycket livsglädje.

Sedan mötte jag ett dagis som hade barnens vasalopp. Men eftersom det råder en del brist på snö och vinter hade de inga skidor utan sprang runt på isiga men delvis sandade asfaltsgångar och lekte skidåkning. Jag kom tillbaka till verkligheten och sedan lägenheten.

Nu ska jag börja skriva lite paper om någon företeelse under medeltiden och dess inverkan på vår gemensamma kultur- och idéhistoria. Eller lite reflektion om politisk socialisation. Eller essä om något på svenskan, fundamentalism eller individualism. Eller nån uppgift om nån bok jag läst.

Nä, jag slår nog på en skiva, rostar mackor, dricker kaffe, spelar tv-spel och möjligen ställer mig i bostadskö och söker till LiU.

Every time i think of you-
I feel shot right through with a bolt of blue
It's no problem of mine-
but it's a problem I find
Living a life that I can't leave behind