Absolutely the most interesting nånsin

Att skriva är ett sätt att jaga tanken. Ett försök att återskapa det ögonblickliga och svåråterkalleliga - att föreviga det ständigt föränderliga. På papperet blir tanken inte detsamma. Personligheten mattas och det publika ställer krav på kvalité snarare än ärlighet. Tankens ärlighet förvrängs vid överföringen. Uttrycket suddar ut det sanna.

I tal beror förvrängningen delvis på slarv, delvis på okunskap. I text är tanken närmare närvarande, interaktiviteten står mellan tanke och människa - inte mellan människor. Förhållandet blir tätare, intimare.

Kommunikaton kräver tydlighet, tanken är otydlig i annat än orginalform. Tanken är orginaliteten. Skrivandet är jakten, men tanken är ett för svårt byte. Det är tanken som gör att vi kan skriva, den skänker ett komplext förnuft. Tanken vill bli jagad. Den lärde oss jaga. Om den fångas, vad händer då? Utveckling, tillbakagång eller stillestånd?

Tanken är frihet. Tanken skapade frihet. Tanken skapade språket, kanske för att jagas. Samtidigt är att tänka, och bara tänka, att stå still. Diskussion måste föras, intryck fås och misstag revideras. Diskussion med andra och sig själv. Intryck från andra, genom sig själv. Misstag, sina egna och andras. Tanken förvrängs på papper till något nytt, det nya ger intryck. Tanken går vidare, står aldrig stilla. Tanken rör nuet, färgas av dået och skapar sedanet. Framtiden är en tanke, färgad av nu och då.

Handling är en förvrängd tanke. Därför kan gott göra ont. Tanken skapade tvivlet, tvivlet på tanken är sunt. Tanken är inte per definition sann, god, stor eller givande. Tanken är. Och tanken är det enda bestående. Tanken kan återupptas, förändras, strykas, den kan gömmas och glömmas men aldrig förstöras.

Tanken rör sig för fort och jakten är återigen misslyckad. Men jakt är i det moderna inte för överlevnad. Det kan vara en skön promenad.