The Jesus and Mary Chain
(Tips)
Inspirerade av: Kanske främst Velvet Underground i ljudbild och image, men också Beach Boys och Brian Wilsons jakt på den perfekta poplåten. Phil Spectors Wall of Sound kan ses som en förebild till ljudbilden på debutskivan Psychocandy. Introt till Just Like Honey helt enkelt är introt till Ronettes låt Be My Baby. Gruppen har spelat in covers av så olika artister som Elvis Presley, Beach Boys, 13th Floor Elevators, Leonard Cohen och Temptations.
Bra eftersom: Reid-brödernas så coola framtoning, Williams hår och det alldeles egna soundet. Deras inställning att ta allt till sin yttersta gräns, en stökig skiva ska vara sjukt stökig och ett år då man gillar ljudet från trummaskiner gör man en skiva helt baserad på detta och så vidare. Strålande produktion på nästan alla skivor är också givetvis mycket positivt. Slutligen förmågan att spela in bra album, inte bara skivor med bra låtar.
Att börja med: Går att börja nästan med vadsomhelst, alla skivor är ändå såpass speciella och säregna. 21 Singles för en överblick, b-sidesamlingarna Barbed Wire Kisses och The Sound of Speed (Hate Rock'n'Roll är inte lika stark) kan också vara en idé för att se hur mycket bra som inte platsade på "riktiga" album.
Bäst: Svårt val... Banbrytande och otroligt coola, men svårlyssnade debutskivan Psychocandy, spröda och vackra Darklands, den helt briljanta, men kanske i kortaste laget, poppärlan Automatic, akustiska Stoned and Dethroned eller kanske någon av ovan nämnda b-sidesamlingar. Mitt val blir 12"singeln Head On, för den strålande a-sidan och två fantastiska b-sidespår ej utgivna på någon fullängdare.
Roligt: Att de just nu återförenats efter splittringen 1998, och turnerar både USA och Europa.
Inspiration för: Lade grunden för genren shoegaze med band som My Bloody Valentine, Slowdive och Ride. Också viktiga för de delar av 2000-talets garagerevival som förutom klassisk garageprepunk influerades av 50- och 60-talspop, band som Raveonettes, Black Rebel Motorcycle Club men också Arcade Fire har mycket att tacka de skotska Reidbröderna för.
Inspirerade av: Kanske främst Velvet Underground i ljudbild och image, men också Beach Boys och Brian Wilsons jakt på den perfekta poplåten. Phil Spectors Wall of Sound kan ses som en förebild till ljudbilden på debutskivan Psychocandy. Introt till Just Like Honey helt enkelt är introt till Ronettes låt Be My Baby. Gruppen har spelat in covers av så olika artister som Elvis Presley, Beach Boys, 13th Floor Elevators, Leonard Cohen och Temptations.
Bra eftersom: Reid-brödernas så coola framtoning, Williams hår och det alldeles egna soundet. Deras inställning att ta allt till sin yttersta gräns, en stökig skiva ska vara sjukt stökig och ett år då man gillar ljudet från trummaskiner gör man en skiva helt baserad på detta och så vidare. Strålande produktion på nästan alla skivor är också givetvis mycket positivt. Slutligen förmågan att spela in bra album, inte bara skivor med bra låtar.
Att börja med: Går att börja nästan med vadsomhelst, alla skivor är ändå såpass speciella och säregna. 21 Singles för en överblick, b-sidesamlingarna Barbed Wire Kisses och The Sound of Speed (Hate Rock'n'Roll är inte lika stark) kan också vara en idé för att se hur mycket bra som inte platsade på "riktiga" album.
Bäst: Svårt val... Banbrytande och otroligt coola, men svårlyssnade debutskivan Psychocandy, spröda och vackra Darklands, den helt briljanta, men kanske i kortaste laget, poppärlan Automatic, akustiska Stoned and Dethroned eller kanske någon av ovan nämnda b-sidesamlingar. Mitt val blir 12"singeln Head On, för den strålande a-sidan och två fantastiska b-sidespår ej utgivna på någon fullängdare.
Roligt: Att de just nu återförenats efter splittringen 1998, och turnerar både USA och Europa.
Inspiration för: Lade grunden för genren shoegaze med band som My Bloody Valentine, Slowdive och Ride. Också viktiga för de delar av 2000-talets garagerevival som förutom klassisk garageprepunk influerades av 50- och 60-talspop, band som Raveonettes, Black Rebel Motorcycle Club men också Arcade Fire har mycket att tacka de skotska Reidbröderna för.
Kommentarer
Trackback