Fundering..
Om jag ser en film eller läser en bok som visar upp lidande och får mig att känna empati.. En berättelse som slutar olyckligt och känns verklighetstrogen... Varför mår jag bra efter att ha sett en sån?
Kanske får det mig att värdera och uppskatta det jag har. Tanken på att det kanske är så känns direkt deprimerande.. Går sorgliga, bra berättelser ut på att ta tag i vår vilja att ha det bättre än andra?
Fundering 2
Och varför känns det först så väldigt jobbigt att göra en läxa. Så jobbigt att jag skjuter upp det fastän det inte alls egentligen är så jobbigt. När jag väl utför uppgiften, fylls jag av en lustkänsla av intresse och mening.
Jag inser ju att beteendet är direkt dåligt, men ändå upprepar jag det gång på gång om och om igen.
Kommentarer
Trackback