Absolutely the most interesting nånsin

Minst sagt kan man säga att det var längesen sist.
Nu är det dags.
Jag har många roliga saker att säga, men ade är rätt överskuggade.

Döden är oundviklig, men ändå så överraskande.
Jag blir inte ledsen, jag blir bara tom på annat.
En barndomskompis som försvann, en kille härifrån.
Nåt som inte händer,  nåt man inte är van vid.
5 år som klasskamrater, rätt täta vänner på den tiden.
Nån man alltid snackade med när man stötte på varann.
Pokerspelande nån gång, gemensamma vänner.

Jag har nog haft tur egentligen, inte många jag känner som fallit ifrån. Samma tomhet när det hänt.
En tjej i en parallelklass, mammas kusin Micke.
Slipper i alla fall påmminas om det imorrn av löpsedlarna.
Inte roligaste sättet att få reda på det.
Aldrig roligt.
inga roliga sätt

fan